Lördag, 14.4. kl(o) 14

Hembygdsfönstret-Kotiseutuikkuna-Districtwindow 2015 

Life Art Performance: Hur gick det sen? Mitä tapahtui? What happened?

En kulturvandring och tillbakablick på de platser som var föremål för Pargasbors drömmar och visioner år 2015. Hur såg de ut då – hur ser de ut idag?

Promenaden startar på Kalkhopmen vid båthamnen, lördag, 14.4 kl. 14. Välkommen!

Start/lähtö: Gästhamnen/vierasvenesatama, Strandvägen/Rantatie 1
Ingen avgift/maksuton/free

Arr/järj: VårKultur/ Twotoo – Kaksinainen , Arja Maarit Puhakka & Susanne Montag-Wärnå

Project/hanke Hembygdsfönstret-Kotiseutuikkuna-Districtwindow: http://hembygds.blogspot.fi/

 

Så här såg det ut 2015. Kom med och hör berättelser och se vad som hänt med platserna!


Susanne Montag-Wärnå leder en promenad 2015.



Nalle Rantalan paikka vanhalla Malmilla.


Lena Långbacka drömde om en skejtpark.


Stella Tiisalan salainen paikka.


Sinikka Rantalan paikka.


 

Att vandra – en betraktelse

Att vandra är rörelse.

En av föregångarna inom modern dans, Rudolf v. Laban (1879 Pressburg – 1958 Storbritannien), såg rörelse som rytmiskt organiserade principer i ett tredimensionellt utrymme.

Man kan också se rörelse som ett spänningsfält av motverkande krafter, en balansgång mellan framåtanda och bakåtsträvande.

Vandring är en form av rörelse som innehåller både intention och förändring, både förflyttning i rummet och nya tankar. När vi har ett mål eller förutser det kommande på vår vandring, så relaterar vi samtidigt till den plats eller den berättelse som vi lämnar bakom oss.

Våra tidigare erfarenheter och våra minnen utgör en nödvändig grund för våra idéer om framtiden. I en balanserad interaktion mellan det förflutna och framtiden produceras tankar. Det spelar ingen roll om tankarna följer ett logiskt mönster eller om de ploppar upp som en ström av omedvetna tankar. Faktum är att när vi förflyttar oss från en plats till en annan så rör vi oss också i vårt medvetande.

Att promenera bygger dessutom på ytterligare en dialog, en samverkan mellan mobilitet och stabilitet. Inom rörelseanalys har man kunnat konstatera att det finns vissa förutsättningar för att vi ska kunna gå. Vi måste t.ex. utveckla ett mönster för vår andning och vi måste bygga upp samspelet mellan kroppens kärna och de mera perifera delarna av vår kropp. Så fort vi har skapat en självmedveten och stark kärna vågar vi kasta oss ut i världen. Först då, när tiden är inne för att nå platser där vi inte varit förut, varken fysiskt eller mentalt, kan vi lämna vår stabilitet, bli mobila och förflytta oss till följande stabila punkt. Den inre världen och yttre verkligheten sammanförs i vandringen.

När vi går tillbaka till en plats där vi varit tidigare, går mot något vi har sett förut, har vi genomgått grundläggande processer och en väsentlig förändring. Även om det inte känns stort så interagerar vår kropp och vårt sinne i varje rörelse.

Att vandra är både att rota sig, att sträcka sig uppåt och att dra sig mot något.

Inom VårKultur 2018 vandrar vi tillsammans för att visualisera och minnas och för att hitta ett perspektiv i det vi ser.

Susanne Montag-Wärnå och Arja Maarit Puhakka
Konstnärsgruppen ”Twotoo – Kaksinainen”